Tillbaka i vardagen igen efter en upplevelserik Brasilienresa. Onekligen mycket intryck att smälta – både vad det gäller kycklinguppfödning och andra upplevelser i detta stora land.
För mig innebär jobbvardagen här hemma bland annat många besök på de svenska kycklinggårdarna för att säkerställa en hög standard och att Svensk Fågels krav på djuromsorg och livsmedelssäkerhet följs.
Det är också glädjande med den optimism som finns ute hos kycklingbönderna. Kyckling ligger i tiden och svenska folket äter mer och mer kyckling!
Att försäljning av kycklingprodukter går bra är en förutsättning för att ekonomin ska vara god hos bonden. Och en god ekonomi möjliggör för bönderna att investera i sina stallar för att ytterligare förbättra djurvälfärd och livsmedelssäkerhet. Det byggs också en del helt nya stallar.
Dagens kycklingstallar håller en mycket hög standard. Alla lösningar och materialval ska hålla för den tuffa rengöring som krävs för en god djurhälsa och i förlängningen hög livsmedelssäkerhet. Stallarna ska också klara att värmas upp till drygt 30 grader i kombination med god ventilation för att de små kycklingarna ska må bra när de anländer. För att vara klimatsmart och ekonomiskt hållbart kräver detta onekligen en hel del av ett kycklingstall.
Jag tycker det är en förmån i mitt jobb att få besöka alla fina kycklinggårdar och trevliga bönder. Det är extra spännande den här tiden på året, att ta sig till kycklinggårdarna som finns både långt inne i den ”insnöade” småländska skogen såväl som på den ”bortblåsta” skånska slätten.
Lotta Waldenstedt
fredag 17 december 2010
torsdag 16 december 2010
Zoonoser i Brasilien
Som ett av världens största producentländer, och exportör, av kyckling så styr marknaden, alltså hela världens importörer, vilka krav som den brasilianska kycklingen ska uppfylla.
Olika länder har olika krav så logistiken för att få allt rätt redan på gårdsnivå är säkert en utmaning för den brasilianska kycklingproduktionen.
Enklast och billigast för branschen blir det dock då, om landets all kycklingproduktion uppfyller samtliga krav. Slutprodukten bör med andra ord vara av mycket god kvalité.
EU:s krav på Brasilien som exportör innehåller förstås samma krav på salmonellakontroll som gäller inom EU. Provtagning ska göras av beredningar/fjäderfäprodukter och köttet ska vara fritt från salmonella i 25 gram.
Marknaden för färskt från Brasilien till EU kommer från och med årsskiftet innehålla samma krav – men det är förmodligen bara garanterat fritt från de två serotyper av salmonella som EU har valt. Om färskt brasilianskt kycklingkött kommer in på europamarknaden återstår dock att se.
På vår resa i Brasilien fick vi en informell presentation kring zoonoser, antibiotika och antibiotikaresistens av en professor som jobbat på deras jordbruksdepartement. Han hade tidigare varit forskare på salmonella och idag med fokus på campylobacter. Här är lite av de fakta som presenterades:
För människor i Brasilien är salmonella fortfarande den absolut vanligaste smittan från djur till människor (>40% av humanfallen). Campylobacter fanns registrerat bara för 0,12 procent av utbrotten. Siffrorna och fördelningen säger förmodligen mer om deras system för rapportering som hänger på:
- att de går till läkare vid misstänkt magsjuka
- att läkaren tar prov för campylobacter och salmonella
- att provsvaret registreras på rätt sätt i rätt databas.
Antalet fall av campylobacterios är förmodligen kraftigt underskattat i statistiken eftersom vi även fick se data på provtaget färskt fjäderfäkött i detaljhandeln, vilket visade att mer än 75 procent av det brasilianska fjäderfäköttet innehöll campylobacter.
Data från den brasilianska salmonellakontrollen visar helt andra nivåer än campylobacter. Vid provtagning och odling av 2000 prov under 2009 var bara 0,2 procent positiva. Det är avsevärt lägre än i de flesta EU-länder (jmfr baslinjestudien 2008). Endast de nordiska länderna låg på lägre nivåer.
ESBL har man inte letat efter i Brasilien men det fanns en studie på VRE (vancomycinresistenta enterokocker), där man inte hittat något positivt prov trots användning av Vancomycin.
Diskussioner kring antibiotika kontra tillväxtbefrämjare var aningen diffus. Ibland är de senare aldrig klassade som antibiotika i Brasilien men en del av de preparat som nämndes klassas onekligen som antibiotika inom EU. Samma substanser men i låga nivåer = growth promotors (tillväxtbefrämjande).
För export till EU ska de vara förbjudna men det som eventuellt kontrolleras är att inga rester av antibiotika/growth promotors finns i köttet.
Pia Gustavsson
Olika länder har olika krav så logistiken för att få allt rätt redan på gårdsnivå är säkert en utmaning för den brasilianska kycklingproduktionen.
Enklast och billigast för branschen blir det dock då, om landets all kycklingproduktion uppfyller samtliga krav. Slutprodukten bör med andra ord vara av mycket god kvalité.
EU:s krav på Brasilien som exportör innehåller förstås samma krav på salmonellakontroll som gäller inom EU. Provtagning ska göras av beredningar/fjäderfäprodukter och köttet ska vara fritt från salmonella i 25 gram.
Marknaden för färskt från Brasilien till EU kommer från och med årsskiftet innehålla samma krav – men det är förmodligen bara garanterat fritt från de två serotyper av salmonella som EU har valt. Om färskt brasilianskt kycklingkött kommer in på europamarknaden återstår dock att se.
På vår resa i Brasilien fick vi en informell presentation kring zoonoser, antibiotika och antibiotikaresistens av en professor som jobbat på deras jordbruksdepartement. Han hade tidigare varit forskare på salmonella och idag med fokus på campylobacter. Här är lite av de fakta som presenterades:
För människor i Brasilien är salmonella fortfarande den absolut vanligaste smittan från djur till människor (>40% av humanfallen). Campylobacter fanns registrerat bara för 0,12 procent av utbrotten. Siffrorna och fördelningen säger förmodligen mer om deras system för rapportering som hänger på:
- att de går till läkare vid misstänkt magsjuka
- att läkaren tar prov för campylobacter och salmonella
- att provsvaret registreras på rätt sätt i rätt databas.
Antalet fall av campylobacterios är förmodligen kraftigt underskattat i statistiken eftersom vi även fick se data på provtaget färskt fjäderfäkött i detaljhandeln, vilket visade att mer än 75 procent av det brasilianska fjäderfäköttet innehöll campylobacter.
Data från den brasilianska salmonellakontrollen visar helt andra nivåer än campylobacter. Vid provtagning och odling av 2000 prov under 2009 var bara 0,2 procent positiva. Det är avsevärt lägre än i de flesta EU-länder (jmfr baslinjestudien 2008). Endast de nordiska länderna låg på lägre nivåer.
ESBL har man inte letat efter i Brasilien men det fanns en studie på VRE (vancomycinresistenta enterokocker), där man inte hittat något positivt prov trots användning av Vancomycin.
Diskussioner kring antibiotika kontra tillväxtbefrämjare var aningen diffus. Ibland är de senare aldrig klassade som antibiotika i Brasilien men en del av de preparat som nämndes klassas onekligen som antibiotika inom EU. Samma substanser men i låga nivåer = growth promotors (tillväxtbefrämjande).
För export till EU ska de vara förbjudna men det som eventuellt kontrolleras är att inga rester av antibiotika/growth promotors finns i köttet.
Pia Gustavsson
måndag 6 december 2010
Hjärta bättre betalt än filé
I staden Cascavel som ligger i delstaten Paraná i Brasilien möts vi av jul-tingeltangel. Hela staden är utsmyckad med bling-blingänglar gjorda av PET-flaskor, Jesuskrubbor och tomtar med renar och snögubbar.
När vi lämnar staden blickar vi dock av kilometer efter kilometer av böljande landskap som består av majs- och sojaodling.
Allt går till djurfoder och delstaten har de senaste 20 åren inriktat sig på jordbruk som blivit den främsta näringen. Sex kooperativa företag finns i området och slakterierna är inte mer än 15 år gamla. Sadia är ledande och driver utvecklingen framåt och detta kooperativ har under det senaste året fusionerat med Perdigao. Delstaten Paraná är den minsta i Brasilien men den står ändå för 30 procent av den totala animalieproduktionen vilken består av gris, kyckling och mjölk.
Slakteriföretaget som vi får besöka – kooperativa C.Vale, ligger tvåa i storlek och producerar 300 000 kycklingar per dag, vilket är årligen något mer än hela den svenska branschen gör på ett år.
Kycklingarna levereras av bönder som är delägare i ett kooperativ och de har oftast både kycklinguppfödning och annan produktion, till exempel mjölk- eller grisproduktion. Företaget är BRC-godkänt och exporterar till mer än 100 länder i framför allt Europa och Asien.
Det man möts av när man kommer in på anläggningen är alla dessa människor som står på rad – företaget har cirka 3 000 anställda, vilket är nästan dubbelt så mycket som hela den svenska branschen har, inklusive anställda inom kläckeri- och uppfödningsleden. Arbetskostnaden är onekligen låg i Brasilien!
Både på det här slakteriet och det tidigare Aurora som vi besökte i Chapecó, tar man ett socialt ansvar. I Aurora får personalen varje månad en säck med mjöl, socker, olja och andra torrspecerier. På C.Vale ges extra bidrag och man utbildar personalen i att hushålla med pengarna. På samtliga ställen möts man vid entrén av en skylt med besked om antal dagar som man har hållit arbetsskadorna borta. Detta verkar vara en stor fråga för arbetsgivarna.
Alla uppfödningsstallar som levererar till slakteriet på C.Vale är uppbyggda enligt amerikansk modell, vilket innebär att man inte gödslar ut efter varje omgång utan man behåller gödseln under cirka 5-7 omgångar eller byter och tvättar endast en gång per år. Jordgolv är det vanligaste men vissa kunder kan även kräva betonggolv. Stallens standardmått är 10x150 meter och stallet rymmer cirka 35 000 djur per uppfödningsomgång. Bönderna har cirka fem stallar på sina gårdar. Ingen speciell beläggningsgräns tillämpas men man ligger ungefär på 39 kilo per kvadratmeter, vilket verkar vara en begäran från kunder och sannolikt också maximalt vad som går att ha.
Det är varmt och lika mycket som vi flämtar i värmen, flämtar djuren. Flávio Oscar Paulert är produktionsrådgivare och han menar att det är dyrt att bygga kycklingstallar där det krävs full ventilation. Kostnaden här i Brasilien är dock inte i närheten av den svenska, utan den ligger på cirka en fjärdedel av priset för ett svenskt kycklingstall. I Brasilien tillämpas handlastning vilket man tyckte var arbetskrävande och tungt. Även här i Brasilien går man allt mer mot automatisering, såväl på slakteri som i uppfödning.
Gårdarna och slakterierna ligger långt från städerna och det är svårt att få tag på arbetskraft. Tidigare gick 70 procent av produktionen på export. Men under lågkonjunkturen i Europa under det senaste året, parallellt med en inhemsk (brasiliansk) tillväxt och därmed ökad konsumtionen av kyckling, så har den egna marknaden blivit allt intressantare för den brasilianska kycklingproduktionen.
Kycklingarna på en gård kan följa många olika kundkrav då delarna på kycklingen destineras till olika delar i världen beroende på var man får bästa pris. Fötter och bakdel går till Kina, bröstfilé till Europa och lårfilé till Japan medan hjärta är en av de främsta delikatesserna i Brasilien och betingar därför ett högre pris än vad en bröstfilé gör!
Vi i den svenska delegationen får av brasilianarna många frågor kring salmonella. Salmonellan är en utmaning för brassarna, utöver elkostnaderna, och de höjer på ögonbrynen när vi berättar att allt kycklingkött destrueras om man påträffar salmonella på en svensk kycklinggård. Vi berättar också att det är bonden som får betala för destruktionen genom egna försäkringslösningar.
Vi å vår sida, höjer också på ögonbrynen när vi lämnar anläggningen. Men det vi svenskar förvånas över handlar mer om företagets storlek och det stora antalet människor i produktionen.
Maria Donis
När vi lämnar staden blickar vi dock av kilometer efter kilometer av böljande landskap som består av majs- och sojaodling.
Landskapsbild från Brasilien med majs- och sojaodlingar.
Slakteriföretaget som vi får besöka – kooperativa C.Vale, ligger tvåa i storlek och producerar 300 000 kycklingar per dag, vilket är årligen något mer än hela den svenska branschen gör på ett år.
Här ses C. Vale, det kooperativa slakteriet
som alltså slaktar mer kyckling
än det görs i hela Sverige.
Foto: Lasse Pettersson.
Foto: Lasse Pettersson.
Kycklingarna levereras av bönder som är delägare i ett kooperativ och de har oftast både kycklinguppfödning och annan produktion, till exempel mjölk- eller grisproduktion. Företaget är BRC-godkänt och exporterar till mer än 100 länder i framför allt Europa och Asien.
Det man möts av när man kommer in på anläggningen är alla dessa människor som står på rad – företaget har cirka 3 000 anställda, vilket är nästan dubbelt så mycket som hela den svenska branschen har, inklusive anställda inom kläckeri- och uppfödningsleden. Arbetskostnaden är onekligen låg i Brasilien!
Både på det här slakteriet och det tidigare Aurora som vi besökte i Chapecó, tar man ett socialt ansvar. I Aurora får personalen varje månad en säck med mjöl, socker, olja och andra torrspecerier. På C.Vale ges extra bidrag och man utbildar personalen i att hushålla med pengarna. På samtliga ställen möts man vid entrén av en skylt med besked om antal dagar som man har hållit arbetsskadorna borta. Detta verkar vara en stor fråga för arbetsgivarna.
Alla uppfödningsstallar som levererar till slakteriet på C.Vale är uppbyggda enligt amerikansk modell, vilket innebär att man inte gödslar ut efter varje omgång utan man behåller gödseln under cirka 5-7 omgångar eller byter och tvättar endast en gång per år. Jordgolv är det vanligaste men vissa kunder kan även kräva betonggolv. Stallens standardmått är 10x150 meter och stallet rymmer cirka 35 000 djur per uppfödningsomgång. Bönderna har cirka fem stallar på sina gårdar. Ingen speciell beläggningsgräns tillämpas men man ligger ungefär på 39 kilo per kvadratmeter, vilket verkar vara en begäran från kunder och sannolikt också maximalt vad som går att ha.
Det är varmt och lika mycket som vi flämtar i värmen, flämtar djuren. Flávio Oscar Paulert är produktionsrådgivare och han menar att det är dyrt att bygga kycklingstallar där det krävs full ventilation. Kostnaden här i Brasilien är dock inte i närheten av den svenska, utan den ligger på cirka en fjärdedel av priset för ett svenskt kycklingstall. I Brasilien tillämpas handlastning vilket man tyckte var arbetskrävande och tungt. Även här i Brasilien går man allt mer mot automatisering, såväl på slakteri som i uppfödning.
Gårdarna och slakterierna ligger långt från städerna och det är svårt att få tag på arbetskraft. Tidigare gick 70 procent av produktionen på export. Men under lågkonjunkturen i Europa under det senaste året, parallellt med en inhemsk (brasiliansk) tillväxt och därmed ökad konsumtionen av kyckling, så har den egna marknaden blivit allt intressantare för den brasilianska kycklingproduktionen.
Kycklingarna på en gård kan följa många olika kundkrav då delarna på kycklingen destineras till olika delar i världen beroende på var man får bästa pris. Fötter och bakdel går till Kina, bröstfilé till Europa och lårfilé till Japan medan hjärta är en av de främsta delikatesserna i Brasilien och betingar därför ett högre pris än vad en bröstfilé gör!
Vi i den svenska delegationen får av brasilianarna många frågor kring salmonella. Salmonellan är en utmaning för brassarna, utöver elkostnaderna, och de höjer på ögonbrynen när vi berättar att allt kycklingkött destrueras om man påträffar salmonella på en svensk kycklinggård. Vi berättar också att det är bonden som får betala för destruktionen genom egna försäkringslösningar.
Vi å vår sida, höjer också på ögonbrynen när vi lämnar anläggningen. Men det vi svenskar förvånas över handlar mer om företagets storlek och det stora antalet människor i produktionen.
Maria Donis
Maria Donis tackar de brasilianska värdarna för studiebesöket,
till höger ses chefen på det kooperativa slakteriet C. Vale, Mr Flavo
samt till vänster Elancos brasilienrepresentant Mr Giankleber Diniz.
Foto: Lasse Pettersson.
Kycklinguppfödning i bastuvärme
Det är söndag den 5 december och det är hyfsat skönt att vara hemma igen efter en jättekul och lärorik vecka i Brasilien. Vi har rest inom ett "pyttelitet" område av gigantiska Brasilien men ändå tillbringat massvis med tid i buss, på flyg etc samt in och ut ur ett antal hotell. Men nu är man hemma igen, i en halvmeter snö efter 30 timmar på resande fot. Lite mör är jag allt ...
Kycklinggården i Quilombo
Besöket på kycklinggården i Quilombo utanför Chapeco var intressant. Hela området kring gården är inhängnat med cirka 1,5-2 meter högt finmaskigt stängsel (gnagarsäkrat?) och klädbyte vid hygiengräns skedde ute på gårdsplanen utanför stängslet för vidare passage i skyddkläder (plastsockor) över gårdsplanen fram till stallet. Planen är av grus med kortklippt gräs närmast stängslet och "soprent".
När vi kommer är stallets gardiner (utmed långsidorna) i plast nerfällda för fullt utnyttjande av ventilationen. Luften känns bra vid en första titt in genom stalldörren men det blir snabbt hett och många fåglar flämtar allt eftersom minuterna med öppen dörr passerar – minst 30 grader utomhus och bastublött.
För att alla ska se rullas hela långsidornas gardiner upp och de cirka 35 000 djuren får det uppenbart jobbigt – vi får titta snabbt. Nedan ser du stallet på håll.
Kycklingarna är Cobb 500 och har cirka 15 dagar kvar till slakt. Det finns fortfarande gott om plats men beläggningen vid slakt planeras till cirka 39 kilo så de kommer att fylla ut ytan ...
Ströbädden som läggs in med cirka 10 cm tjockt lager grovt spån ligger kvar under 5-10 omgångar. Den rullas ihop i plast mellan omgångarna och "brinner" under tomhållningstiden för att användas igen till nästa flock kycklingar.
Vi fick även lite info om brasiliansk salmonella- och campylobacterkontroll. Det skriver jag om i morgon – efter en skön natts sömn i egen säng.
Hälsningar
Pia Gustafsson
veterinär
Kycklinggården i Quilombo
Besöket på kycklinggården i Quilombo utanför Chapeco var intressant. Hela området kring gården är inhängnat med cirka 1,5-2 meter högt finmaskigt stängsel (gnagarsäkrat?) och klädbyte vid hygiengräns skedde ute på gårdsplanen utanför stängslet för vidare passage i skyddkläder (plastsockor) över gårdsplanen fram till stallet. Planen är av grus med kortklippt gräs närmast stängslet och "soprent".
När vi kommer är stallets gardiner (utmed långsidorna) i plast nerfällda för fullt utnyttjande av ventilationen. Luften känns bra vid en första titt in genom stalldörren men det blir snabbt hett och många fåglar flämtar allt eftersom minuterna med öppen dörr passerar – minst 30 grader utomhus och bastublött.
För att alla ska se rullas hela långsidornas gardiner upp och de cirka 35 000 djuren får det uppenbart jobbigt – vi får titta snabbt. Nedan ser du stallet på håll.
Längst bak i bilden ses stallet på
kycklinggården i Quilombo utanför Chapeco.
Kycklingarna är Cobb 500 och har cirka 15 dagar kvar till slakt. Det finns fortfarande gott om plats men beläggningen vid slakt planeras till cirka 39 kilo så de kommer att fylla ut ytan ...
Ströbädden som läggs in med cirka 10 cm tjockt lager grovt spån ligger kvar under 5-10 omgångar. Den rullas ihop i plast mellan omgångarna och "brinner" under tomhållningstiden för att användas igen till nästa flock kycklingar.
Vi fick även lite info om brasiliansk salmonella- och campylobacterkontroll. Det skriver jag om i morgon – efter en skön natts sömn i egen säng.
Hälsningar
Pia Gustafsson
veterinär
fredag 3 december 2010
Annat landskap, annat klimat
På denna SvenskFågelblogg följer vi en studieresa till Brasilien där Maria Donis med flera från Svensk Fågel tillsammans andra personer från den svenska kycklingbranschen, bland annat studerar den brasilianska kycklingnäringen.
Läs om deras besöksmål med rapporter om fakta och upplevelser på denna blogg.
Läs om deras besöksmål med rapporter om fakta och upplevelser på denna blogg.
Staden Chiapacó vackert belägen i sydöstra Brasilien.
Foton: Maria Donis.
Foton: Maria Donis.
torsdag 2 december 2010
Besök på foderfabriken Aurora
Den kooperativt ägda företaget Aurora har integrerad produktion, vilket innebär att man har både foderproduktion, uppfödning och slakteri inom sin verksamhet. När vi anländer till Auroras modernaste foderfabrik, som har varit i drift i cirka ett år, möts vi av en snygg och prydlig anläggning med toppmodern utrustning. Foderfolket i den svenska delegationen imponeras. Anläggningen producerar 80 ton foder i timmen vilket är dubbelt så mycket som på en normalstor foderfabrik i Sverige.
Köttmjöl används till föräldradjuren och allt syras till foder som går till föräldradjuren. Ingen värmebehandling av fodret görs eftersom man i Brasilien vaccinerar mot salmonella.
Fyra olika foderrecept används och fodret består i stort sett endast av majs och soja. När lastbilarna kommer med sojan eller majsen så kontrolleras kvaliteten och foderråvaran delas in i tre olika kvalitetsnivåer. Utsidan av anläggning sopas fyra gånger per dag. Med 70 anställda hittar man arbetsuppgifter till alla. Kulan på lastbilen tvättas två gånger per månad. När lasten ska tömmas så lyfts hela lastbilen – cirka 70-80 ton hissas upp och innehållet töms ut. Mäktigt och imponerande.
Hälsningar från Brasilienresnärernas foderkompetenser
med Lasse Pettersson i spetsen.
Som så många andra foderfabriker:
Tillverkningen kontrolleras noga,
bland annat med hjälp av foderdatorerna.
...............................................................................
Köttmjöl används till föräldradjuren och allt syras till foder som går till föräldradjuren. Ingen värmebehandling av fodret görs eftersom man i Brasilien vaccinerar mot salmonella.
Fyra olika foderrecept används och fodret består i stort sett endast av majs och soja. När lastbilarna kommer med sojan eller majsen så kontrolleras kvaliteten och foderråvaran delas in i tre olika kvalitetsnivåer. Utsidan av anläggning sopas fyra gånger per dag. Med 70 anställda hittar man arbetsuppgifter till alla. Kulan på lastbilen tvättas två gånger per månad. När lasten ska tömmas så lyfts hela lastbilen – cirka 70-80 ton hissas upp och innehållet töms ut. Mäktigt och imponerande.
Hälsningar från Brasilienresnärernas foderkompetenser
med Lasse Pettersson i spetsen.
På bilden ses Auroras foderfabrik.
I texten ovan berättas om rengöringen av foderlastbilarna.
Se två bilder nedan.
I texten ovan berättas om rengöringen av foderlastbilarna.
Se två bilder nedan.
Som så många andra foderfabriker:
Tillverkningen kontrolleras noga,
bland annat med hjälp av foderdatorerna.
...............................................................................
Chefen på kooperativet Aurora,
Mario Lanznaster informerar om företaget.
Mario Lanznaster informerar om företaget.
Maria Donis, vd på Svensk Fågel,
tackar det brasilianska kooperativet
med Mario Lanznaster i spetsen
för fin information.
tackar det brasilianska kooperativet
med Mario Lanznaster i spetsen
för fin information.
Foto: Maria Donis och Lotta Waldenstedt.
tisdag 30 november 2010
Mer och mer brasiliansk kyckling
På plats i Chiapacó i Brasilien får vi träffa landets största kooperativt ägda köttproducent Aurora. 70 000 gårdar är anslutna till kooperationen och av dessa är cirka 1 300 kycklingbönder vilka levererar till någon av kooperativets satellitbolag som dagligen producerar 500 000 kycklingar.
Förutom kött och kyckling, produceras även mjölk. Företaget har kontrakterade bönder vilket är det motsatta till de stora drakarna vilka har integrerad produktion med produktionsanläggningar där personal tar hand om uppfödningen. Företaget har fyra slakterianläggningar för kyckling, varav den senaste endast är cirka ett år gammal. Man har även foderfabriker som producerar foder till kooperativets anslutna leverantörer.
Som på så många andra håll i de Europeiska länderna verkar generationsväxlingen vara en utmaning. Storstäderna Rio de Janeiro och Sao Paolo lockar. Med tillväxten som finns i landet har man fullt upp med expansion av slakterier innan man kan låta gårdarna få bygga ut. Och även här tittar man alltmer på att låta maskinerna dra de tyngsta lassen och man går även mot större enheter.
Brasilien har en kycklingkonsumtion på 38 kilo per person och konsumtionen ökar i och med att det nationella ekonomiska tillståndet förbättras. Trots det är det fortfarande inte alla som äter kött. Så här säger en representant för produktionen: ”Skulle vi ge 50 dollar till varje invånare så skulle det inte finnas kött så det räckte”.
Företaget Aurora exporterar och har kunder i Asien och Europa som till exempel Japan, Danmark, Frankrike och Spanien. År 2000 exporterades cirka 20 procent av den totala produktionen i företaget. År 2005 låg det på 40 procent men finanskrisen och den ökade inhemska marknaden har det lett till att det i dag exporteras cirka 30 procent av den totala produktionen. Prognosen i landet är aviserat med en ökning på 11 procent till 12,266 miljoner ton kyckling. I Sverige producerade vi år 2009 ungefär 72 000 ton.
När Mario Lanzstor, VD för Auroram gör sin presentation över företaget är det kvalitet han framhäver – men vad det egentligen står för är svårt att få grepp om. Djurvälfärd och livsmedelssäkerhet är inget som nämns. GMO-fri soja används om kunden efterfrågar det men det är inget som diskuteras på den inhemska marknaden. Hos avelsdjuren vaccinerar man mot salmonella och doktor Farias verkar inte tro på mig, när jag berättar att det fixar vi i Sverige utan vaccinering och antibiotika – både på avelsdjur eller på kycklingen.
Produktutveckling och socialt ansvar verkar desto mer viktigt än djurvälfärd och salmonella. Företagsanställda tas med i ett socialt program där utbildning och sjukvård ingår och man delar även ut månadspaket med torrvaror i form av mjöl, socker, olivolja pasta etc, till varje anställd.
I det relativt moderna slakteriet känns ansvaret från företagets sida lite som från en gången tid, men det är sannolikt nödvändigt bland annat för att locka till sig folk till slakterierna, skulle jag tro.
Hur som helst verkar den inhemska marknaden väldigt lukrativ för dagens kycklingföretag i Brasilien och frågor som halaslakt utan bedövning, djuromsorg och livsmedelssäkerhet verkar inte beröra dem. Och det är ju klart – den resa som Brasilien genomgår med en otrolig fart var ju inte vi i närheten av när Sverige utvecklades för cirka 60-70 år sedan.
Frågor som foderkvot och kostnaden för den daggamla kycklingen verkar dock vara gemensamma frågor för branschfolk i både Brasilien och Sverige. Det också är vad som kostar mest i uppfödningen hos bonden och som i slutändan ska betalas med det som konsumenten betalar för kycklingfilén. Hur värmen och gödseln hanteras hos bonden på gården får ni veta i kommande inlägg här på SvenskFågelbloggen.
Hälsningar från Svensk Fågel i Brasilien
Förutom kött och kyckling, produceras även mjölk. Företaget har kontrakterade bönder vilket är det motsatta till de stora drakarna vilka har integrerad produktion med produktionsanläggningar där personal tar hand om uppfödningen. Företaget har fyra slakterianläggningar för kyckling, varav den senaste endast är cirka ett år gammal. Man har även foderfabriker som producerar foder till kooperativets anslutna leverantörer.
I studieresan till Brasilien deltar företrädare för
svensk slakt, svensk foderindustri, svenska
veterinärer. Sittande längst fram ses reseledaren
Kurt Lyngaard Nielsen, Elanco.
Som på så många andra håll i de Europeiska länderna verkar generationsväxlingen vara en utmaning. Storstäderna Rio de Janeiro och Sao Paolo lockar. Med tillväxten som finns i landet har man fullt upp med expansion av slakterier innan man kan låta gårdarna få bygga ut. Och även här tittar man alltmer på att låta maskinerna dra de tyngsta lassen och man går även mot större enheter.
Brasilien har en kycklingkonsumtion på 38 kilo per person och konsumtionen ökar i och med att det nationella ekonomiska tillståndet förbättras. Trots det är det fortfarande inte alla som äter kött. Så här säger en representant för produktionen: ”Skulle vi ge 50 dollar till varje invånare så skulle det inte finnas kött så det räckte”.
Företaget Aurora exporterar och har kunder i Asien och Europa som till exempel Japan, Danmark, Frankrike och Spanien. År 2000 exporterades cirka 20 procent av den totala produktionen i företaget. År 2005 låg det på 40 procent men finanskrisen och den ökade inhemska marknaden har det lett till att det i dag exporteras cirka 30 procent av den totala produktionen. Prognosen i landet är aviserat med en ökning på 11 procent till 12,266 miljoner ton kyckling. I Sverige producerade vi år 2009 ungefär 72 000 ton.
När Mario Lanzstor, VD för Auroram gör sin presentation över företaget är det kvalitet han framhäver – men vad det egentligen står för är svårt att få grepp om. Djurvälfärd och livsmedelssäkerhet är inget som nämns. GMO-fri soja används om kunden efterfrågar det men det är inget som diskuteras på den inhemska marknaden. Hos avelsdjuren vaccinerar man mot salmonella och doktor Farias verkar inte tro på mig, när jag berättar att det fixar vi i Sverige utan vaccinering och antibiotika – både på avelsdjur eller på kycklingen.
Produktutveckling och socialt ansvar verkar desto mer viktigt än djurvälfärd och salmonella. Företagsanställda tas med i ett socialt program där utbildning och sjukvård ingår och man delar även ut månadspaket med torrvaror i form av mjöl, socker, olivolja pasta etc, till varje anställd.
I det relativt moderna slakteriet känns ansvaret från företagets sida lite som från en gången tid, men det är sannolikt nödvändigt bland annat för att locka till sig folk till slakterierna, skulle jag tro.
Hur som helst verkar den inhemska marknaden väldigt lukrativ för dagens kycklingföretag i Brasilien och frågor som halaslakt utan bedövning, djuromsorg och livsmedelssäkerhet verkar inte beröra dem. Och det är ju klart – den resa som Brasilien genomgår med en otrolig fart var ju inte vi i närheten av när Sverige utvecklades för cirka 60-70 år sedan.
Frågor som foderkvot och kostnaden för den daggamla kycklingen verkar dock vara gemensamma frågor för branschfolk i både Brasilien och Sverige. Det också är vad som kostar mest i uppfödningen hos bonden och som i slutändan ska betalas med det som konsumenten betalar för kycklingfilén. Hur värmen och gödseln hanteras hos bonden på gården får ni veta i kommande inlägg här på SvenskFågelbloggen.
Hälsningar från Svensk Fågel i Brasilien
En som kommer väl överens med de brasilianska
guiderna är Jimmy Samuelsson från svenska Guldfågeln.
Foto: Maria Donis och Lotta Waldenstedt.
Lika och olika hos stor (Brasilien) och liten (Sverige)
En grupp resenärer från ett av Europas minsta kycklingländer, Sverige (som har cirka en procent av den Europeiska produktionen av kyckling), besöker i december 2010 världens största exporterande kycklingnation, vilket är Brasilien.
Brasilien har 190 miljoner invånare och en beräknad ekonomisk tillväxt på sju procent för år 2010. Den svenska delegationen är ödmjuk när man efter mellanlandning i Brasiliens största stad Sao Paolo, där hela storstadsområdet sväljer 18,7 miljoner invånare, landar i Chiapacó.
Staden Chiapacó är ung och immigranterna kom ursprungligen från Tyskland och Italien för cirka 70 år sedan. Chiapacó ligger i en trakt med mindre jordbrukare i delstaten St Catarina som är ett bergigt och grönt område i sydöstra delen av Brasilien.
Läs om besöket i Chiapacó och våra andra resmål i kommande inlägg på denna blogg. Vi förväntar oss att få se både likheter och olikheter mellan det stora kycklinglandet Brasilien och lilla Kycklingsverige.
Hälsningar från Svensk Fågel på studieresa i Brasilien
Brasilien har 190 miljoner invånare och en beräknad ekonomisk tillväxt på sju procent för år 2010. Den svenska delegationen är ödmjuk när man efter mellanlandning i Brasiliens största stad Sao Paolo, där hela storstadsområdet sväljer 18,7 miljoner invånare, landar i Chiapacó.
Staden Chiapacó är ung och immigranterna kom ursprungligen från Tyskland och Italien för cirka 70 år sedan. Chiapacó ligger i en trakt med mindre jordbrukare i delstaten St Catarina som är ett bergigt och grönt område i sydöstra delen av Brasilien.
Läs om besöket i Chiapacó och våra andra resmål i kommande inlägg på denna blogg. Vi förväntar oss att få se både likheter och olikheter mellan det stora kycklinglandet Brasilien och lilla Kycklingsverige.
Hälsningar från Svensk Fågel på studieresa i Brasilien
fredag 26 november 2010
Intressant Brasilienresa
Hej Maria Donis
Jag hörde att du nu i december 2010 reser till Brasilien. Ett stort och intressant land som har många invånare och bland annat en omfattande livsmedelsproduktion. Inte minst kycklinguppfödning.
Det vore fint om du ville berätta lite om resan på denna blogg. Vad du ska göra i Brasilien?
Hälsningar
Sven Secher
tidningen Fjäderfä
Fotnot: Maria Donis är vd för branschorganisationen Svensk Fågel.
Jag hörde att du nu i december 2010 reser till Brasilien. Ett stort och intressant land som har många invånare och bland annat en omfattande livsmedelsproduktion. Inte minst kycklinguppfödning.
Det vore fint om du ville berätta lite om resan på denna blogg. Vad du ska göra i Brasilien?
Hälsningar
Sven Secher
tidningen Fjäderfä
Fotnot: Maria Donis är vd för branschorganisationen Svensk Fågel.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)